Radon är inte bara en bostadsfråga. Arbetsgivare ansvarar för att känna till radonhalten i sina lokaler och agera om den är för hög, ett ansvar som många verksamheter i äldre fastigheter och källarlokaler inte har på radarn.
Referensnivån och mätplikten
Referensnivån för radon på arbetsplatser är 200 Bq/m³ som årsmedelvärde. Arbetsgivaren ska ha kunskap om radonhalten, vilket i praktiken kräver mätning, särskilt i markkontaktplan, källarlokaler och byggnader med blåbetong. Mätningen görs med spårfilmsdosor under eldningssäsongen.
Om halten överskrider referensnivån
Överskrids referensnivån ska åtgärder vidtas för att sänka halten: vanligen förbättrad ventilation, tätning mot mark eller radonsug beroende på källan. Kan halten trots åtgärder inte sänkas under referensnivån ska detta anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten, och exponeringen ska då hanteras vidare enligt regelverket.
Radonkällan avgör åtgärden
Markradon åtgärdas annorlunda än radon från blåbetong. En utredning som identifierar källan gör att åtgärden träffar rätt, i stället för att pengar läggs på fel lösning.
Vanliga frågor
Gäller kravet även hyrda lokaler?
Ja, arbetsgivaransvaret för arbetsmiljön gäller oavsett om lokalen ägs eller hyrs. Åtgärder i byggnaden behöver dock ofta hanteras tillsammans med fastighetsägaren.
Hur ofta bör radon mätas?
Mätning bör göras vid nyetablering, efter ombyggnader som påverkar ventilation eller byggnadens täthet, och därefter med regelbundenhet enligt myndigheternas vägledning.
