En av de vanligaste händelserna i en förening, och en av få där snabbhet är en hälsofråga.
Varför det inte är ett städuppdrag
Mänsklig avföring och urin kan innehålla smittämnen som överlever på ytor i dagar. Att torka upp med vanligt rengöringsmedel tar bort det synliga men inte det mikrobiologiska, och sprider ofta materialet över en större yta i processen.
Korrekt hantering betyder skyddsutrustning, avspärrning, upptagning, rengöring, desinfektion och att avfallet omhändertas som det avfall det faktiskt är. Det ska inte en styrelseledamot eller en hjälpsam granne göra.
Lukten som blir kvar
Urin tränger in i porösa underlag. Obehandlad betong, fog, trä, skarvar i linoleum och trösklar i hissar. Därför kan lukten finnas kvar långt efter att ytan ser ren ut, och den blir starkare när luftfuktigheten stiger.
Behandlingen behöver nå in i materialet, inte bara ligga på ytan. Görs det rätt behöver golvet nästan aldrig bytas, vilket är den vanligaste onödiga kostnaden i den här typen av ärenden.
Det ni bör göra medan ni väntar
Spärra av om det går. Håll ytan torr och otrampad. Låt ingen försöka städa upp själv, både för att det sprider materialet och för att personen utsätts för risk.
Fotografera om det finns anledning att tro att det är skadegörelse och inte en olyckshändelse.
Om det upprepas finns det en orsak
Enstaka händelser är just enstaka. Återkommande händelser på samma plats brukar ha en förklaring: en entrédörr som inte går i lås, en trappuppgång utan belysning, en källarpassage som står öppen.
Vi noterar vad vi ser vid saneringen och lämnar det vidare. Ofta är den billigaste åtgärden en dörrstängare, inte fler saneringar.
Vanliga frågor
Måste golvet bytas?
I de allra flesta fall nej. Byte blir aktuellt först när materialet är genomdränkt eller när skarvar släppt, vilket är ovanligt vid enstaka händelser.
Gäller samma sak i hissar och soprum?
Ja. Båda är vanliga platser och båda kräver desinfektion och luktbehandling, inte bara rengöring.
