Urinlukt som inte går bort – därför måste golvet ibland öppnas

Urinets väg nedåt

Urin rinner dit vätska rinner: genom parkettens fogar, springan vid golvlisten, skarven i plastmattan. Under ytskiktet möter det sugande material – spånskiva, golvspackel, betong – och absorberas. Där nere kristalliseras urinämnena, och kristallerna har en otrevlig egenskap: de aktiveras av fukt. Varje gång luftfuktigheten stiger löses de delvis upp och avger lukt på nytt. Det är därför lukten "kommer och går" med vädret – och därför ingen ytstädning i världen når den.

Kartläggning före åtgärd

Innan något rivs kartläggs skadan: UV-ljus får urinrester att framträda och visar utbredningen – ofta betydligt större än den synliga fläcken, särskilt vid långvarig markering längs väggar. Utbredningen avgör allt: en avgränsad skada vid en dörrpost är en punktinsats, år av markering i flera rum är ett större arbete.

Vad öppning av golvet innebär

Mättad spånskiva går inte att rädda – den lyfts ur och ersätts. Betong under kan oftast behandlas: urinnedbrytande sanering och därefter spärrning så att inget kvarvarande kan lukta genom det nya golvet. Sedan nytt undergolv och ny beläggning. Det låter drastiskt men är i praktiken en väldefinierad insats – och den enda som är definitiv.

Städat klart utan resultat? Då vet ni nu var lukten sitter. Vi kartlägger utbredningen och ger ärligt besked om vad som krävs – ibland är det mindre än ni befarar.