Den som rensar eller renoverar ett äldre garage, förråd eller uthus stöter förr eller senare på eternit – de grå, korrugerade skivorna som var standard på tak och fasader från 1940-talet till slutet av 1970-talet. Materialet innehåller asbest, och det förändrar hur arbetet får utföras.
Så känner du igen eternit
Eternit är fibercementskivor, oftast grå men ibland målade, som förekommer korrugerade på tak och som släta plattor på fasader. De känns hårda och spröda och har ofta en svagt vågig yta. Skivor monterade före 1979 innehåller med största sannolikhet asbest – förbudet kom det året. Vid osäkerhet ger en materialanalys besked.
Varför hela skivor är ofarliga – och trasiga farliga
Så länge eterniten sitter orörd och är hel binder cementen asbestfibrerna. Risken uppstår när materialet bearbetas eller går sönder: borrning, sågning, högtryckstvätt och skivor som kastas i en container frigör fibrer som kan andas in. Därför är regeln enkel – rör inte materialet, och tvätta aldrig ett eternittak med högtryck.
Vad som gäller vid rivning
Yrkesmässig rivning av asbesthaltigt material kräver tillstånd från Arbetsmiljöverket, och avfallet ska plastas in, märkas och lämnas på anvisad mottagning. Även privatpersoner som river själva ska hantera materialet varsamt, hålla det fuktigt och föranmäla avlämningen. Det säkraste är att låta ett saneringsföretag med tillstånd ta både demontering och transport – då följer dokumentationen med på köpet.
Vanliga frågor
Kan jag låta eterniten sitta kvar?
Ja, hel och orörd eternit utgör normalt ingen risk. Problemet uppstår först vid bearbetning, skador eller rivning. Många väljer dock att byta taket i samband med renovering för att slippa frågan vid framtida försäljning.
Hur vet jag säkert om skivorna innehåller asbest?
Genom en materialanalys på laboratorium. Ett prov tas på ett säkert sätt och svaret visar om asbest förekommer och i så fall vilken typ.
