Vad är asbest?

Asbest har egenskaper som gjorde det idealiskt som byggmaterial: brandhärdigt, värmeisolerande, syraresistent, slitstark och billigt. Det blandades in i allt från cementskivor och rörisolering till golvlim, puts, kakelfix och ventilationskanaler. Under toppåren på 1960-70-talet var det svårt att bygga ett hus i Sverige utan att asbest förekom i någon form.

Asbestfibrer är mikroskopiskt tunna - upp till 1000 gånger tunnare än ett hårstrå. Vid bearbetning av asbestmaterial frigörs fibrer som svävar i luften och kan andas in. Fibrerna fastnar i lungvävnaden och kan inte brytas ned av kroppen.

Exponering kan orsaka asbestos (lungfibros), lungcancer och mesoteliom (tumör i lungsäcken). Sjukdomarna utvecklas ofta 20-40 år efter exponeringen. Det finns ingen säker undre gräns - all exponering innebär risk.

Kakelfix och fog (badrum, kök). Plastmattor och golvlim (svartlim). Flytspackel under golvbeläggning. Eternitskivor (tak, fasad, ventilationskanaler, värmeskydd). Rörisolering kring värmesystem. Puts och spackel (invändigt och utvändigt). Brandskyddsisolering. Packningsmaterial och tätningar.

Tumregel: om byggnaden är byggd eller renoverad före 1982, kan asbest finnas. Materialet syns inte - det måste provtas.

Intakt asbest i en befintlig konstruktion som inte bearbetas innebär normalt ingen akut risk. Asbestfibrer frigörs vid bearbetning: rivning, borrning, slipning, sågning, skrapning. Risken uppstår alltså vid renovering och rivning, inte av att materialet sitter kvar.

Därför är inventering innan rivning så viktig - du behöver veta vad som finns innan du börjar bearbeta det.

Användning av asbest förbjöds 1982 i Sverige. Rivning av asbestinnehållande material kräver tillstånd från Arbetsmiljöverket (AV-tillstånd). Arbetet ska anmälas till AV före start. Saneringen ska utföras av personal med rätt utbildning och utrustning. Asbestavfall klassas som farligt avfall och ska transporteras och deponeras separat.